Lögner

Visst är det för tråkigt och irriterande med lögner. Jag kan inte förstå vad dem ska vara bra för. Alla ljuger vi ibland eller åtmindstånde har ljugit.
Men till vilken nytta?
Vad är det för fel på simpel ärlighet?
Det är ju i de flesta fall så mycket enklare att bara säga sanningen.
Jag personligen är skit dålig på att ljuga. Jag har gjort ett par desperata försök för att försöka komma undan sanningen. Men genomskådats direkt. Så nu försöker jag så gott jag kan att köra med sanning. Visst ibland händer det ju att man undviker sanningen men ändå inte ljuger. Och visst det kanske inte är bra det heller men det är ju fasen så mycket bättre.
Tycker inte om känslan man får när någon ljuger för en. Vet ju inte om det är så för alla men jag tycker man kan läsa på många när det inte är sanning som kommer ur munnen utan något påhittat för att det ska låta lite bättre.
Och visst ibland så skiter jag i att ta reda på sanningen men i vissa fall blir man ju så jäkla sugen på att kunna trycka den i ansiktet på personen som inte kunde vara rakryggad nog att säga som det var.
Vissa går ju så långt att dem nästan ljuger om allt. typ som om det vore satt i system. I någon falsk tro att det är för att vara snäll. För att sanningen skulle göra för ont. Men vad tror dem att personerna dem ljuger för känner när sanningen väl kommer fram? Jag tror ju inte dem är tacksamma och förstående. Snarare tvärt om. Har man väl börjat ljuga så fortsätter man och fortsätter. Och så till slut så spricker hela bubblan och man sitter i en större skit än det kanske va från början.
Men visst då kanske man förtjänar skiten åxå.

Karma kanske inte är en sån dum idé ändå?
What goes around come´s around

Godnatt!